Gör som familjen Bergrik – koda tillsammans!

Vi hör ofta att många tycker att programmering och kodning verkar svårt och att man därför inte vågar ge sig på det. Familjen Bergrik i Varberg är ett lysande exempel på motsatsen. Under Kodcentrums digitala sportlovsaktivitet, DigiCamp, kodade hela familjen tillsammans, och de rekommenderar det varmt som en rolig familjeaktivitet.  

Familjen består av Robert, Maria och döttrarna Tuva 12 år och Freja 10 år. Döttrarna kodade på varsin enhet och på en annan enhet hade de Zoom igång för att delta i mötet med pedagoger, volontärer och deltagare.  
– Jag är förvånad att det gick så bra, säger Robert. Vi hade så mycket saker på köksbordet att jag ibland inte visste vilket tangentbord vi skulle använda. 

En familj som övervinner hinder 

För att beskriva familjens situation helt ska tilläggas att mitt i alla denna administration av tekniska prylar, behöver Tuva lite fler hjälpmedel än många andra då hon är blind och har autism. Tuva läser i vanliga fall punktskrift, men för att hinna hänga med under programmeringen förstorade hon texten på skärmen för att kunna läsa instruktionerna för övningarna.  

Pappa Robert satt mellan de två programmerande döttrarna och hjälpte till när det behövdes. Freja var efter en stund så självgående att hon inte behövde någon hjälp och Tuva hade så bra koll på funktionerna för att zooma att hon klarade mycket på egen hand också.  
– Det är svårt att få en helhetsbild när man zoomar in och ut hela tiden, men det gick bra, förklarar Tuva som sprudlar när hon talar om programmeringen.  

Helhet och problemlösning när det är som bäst 

Syster Freja är lika positiv till aktiviteten, som var deras första möte med Scratch. Tidigare har de bara testat Scratch junior. 
– Labyrintspelet satt vi med till klockan sju på kvällen och la till egna saker, säger hon. 
Systrarna har svårt att välja något som var roligast. De är båda överens om att det är kul att lära sig så mycket, och att få göra något som en helhet, från att vara kreativ och komma på en idé, till att designa den och se till att den fungerar.  

De tycker också om att få lösa problem, för visst hände det att saker var lite kluriga. Helt plötsligt kom till exempel den programmerade dammråttan in i ett osynligt läge och försvann ut från banan.  
– Det var lite buggar i spelen tyckte vi, men det fungerade på volontären Samuels dator. Och vi fick alltid bra hjälp av honom, berättar Tuva som nu arbetar på ett nytt spel där målet är att avsätta Putin.   

En av de svåraste sakerna var att få till ljud i projekten. 
– Ljud var lite knepigt att få till, vi lyckades på två men inte på det tredje projektet, minns Freja som spelade in ljud till sina projekt.  
Det fanns också tillfällen då familjen med alla sina enheter hade svårt att komma ihåg vilken enhet som skulle ha mikrofonen på. Tuva fick hjälp av Samuel i ett eget digitalt rum, medan Freja var kvar i det stora rummet med alla deltagare.  
– Då pratade både Tuva och mamma Maria alldeles för högt så alla hörde dem, skrattar Freja. 

Efter kodning fiskas det gädda 

Familjen Bergrik kommer absolut att vara med på fler aktiviteter i Kodcentrums regi och uppskattade mycket att det gick att delta hemifrån, även om Tuva och Freja hade kompisar som satt på fritids och deltog i samma aktivitet. Freja lärde också en kompis att programmera efter att denne hade testat Frejas spel. Kompisen tyckte att det var kul att de nu sitter och kodar tillsammans. 

Att det var en stillasittande sportlovsaktivitet, när traditionen säger att man ska ut och röra sig i friska luften, störde inte familjen alls.  
– Vi gick ut och fiskade gädda efter att vi hade programmerat på förmiddagen. Många tror att det ska vara så nördigt och att det är så stillasittande, men man kan göra både och, resonerar Robert som snarare har en utmaning i att få sina döttrar att sitta stilla.