Spårvagnshacket

Det var ett gäng förväntansfulla deltagare som kom tidigt till Wieselgrensplatsen för att vara säkra på att få komma med. Och medan vi volontärer rände runt och riggade datorer och internet så pysslade barnen med ett par vändor utomhusprogrammering för att hålla värmen. Men det var då ingen programmering på datorer utan det var programmering på varandra i form av Robotkompis.

Datorfri programmering i övningen Robotkompis.

Efter Robotkompis och en namn- och sorteringslek så var det äntligen dags att borda spårvagnen. Inhyrd för detta specifika tillfälle från Ringlinien.

Och det är inte en vanligt spårvagn det här. Det är nämligen en gammal prototypvagn som från början var tänkt att säljas till Sovjet men som nu hamnat i ringliniens händer. Och det är mer en lyxvagn än ett rent fortskaffningsmedel. Med soffor längs med fönstren och tillhörande bord. Det var en vagn som kändes byggd för hack.

Ett av barnen kunde minsann också konstatera att “Göteborg är den stad med finast spårvagnar”.

Så fort vagnen börjat rulla så var det fullt fokus på koden. Vi volontärer har byggt en specialuppgift den här dagen till ära. Utmaningen är att programmera en spårvagn som ska styras runt i rymden i jakt på godisbitar. Men allt är inte frid och fröjd i rymden. Där härjar också en ondskefull Pumpa som rycker fram i jakt på spårvagnar att tugga på.

Från vändplatsen vid Wieselgrensplatsen tog spårvagnen oss in mot stan och fortsatt bort mot ett höstklätt Örgryte. Sen in mot stan igen. 

“Var är vi!?” ropar vår volontär Lisa varpå barnen skanderar “LISEBERG!“. 
“Ja men, var är vi mer!?” försöker Lisa.
“Korsvägen!”
“Ja men i vilken stad?”
“Göteborg!”

Liseberg, Universeum och Avenyn lade vi bakom oss för att sedan ta sikte västerut mot Majorna. 

Och vid det här laget har de flesta barnen kommit igenom uppgiften och har en fullt fungerande spårvagn som jagar godisbitar ute i rymden. Nu sitter de och mixtrar med koden och sätter sin egna prägel genom att färglägga de olika sprajtarna och lägga till stöd för flera spelare. Kreativiteten flödar.

När spårvagnen väl anländer tillbaka till Wieselgrensplatsen så dröjer en del barn kvar och lägger till sin sista touch vid sitt spårvagnsprojekt. Andra stormar ut ur spårvagnen för att berätta för sina föräldrar som står och väntar. 

Vi avslutade dagen med ett gemensamt foto framför vår hacker-spårvagn.

Skrivet av: Johan Larsson, ordförande i kodcentrums lokalkommitté i Göteborg.