Tre nya kodstugor
Höstmörkret ligger regntungt över Örebro när jag kliver av tåget den 7 november för att ta mig till uppstarten av en ny kodstuga på Cab Group. Jag vet inte om det är jag eller de nya volontärerna som ska styra kodstugan som är mest nervösa.
Volontärerna är på plats i god tid innan start för att planera och förbereda sig. Det är en härlig blandning av programmerare från Cab Group och Sigma, projektledare och studerande i systemvetenskap. Perfekta förebilder för barn som är nyfikna på kod, vad en programmerare gör och vad man egentligen kan skapa med kod.
Spänningen går nästan att ta på när barnen nästan ljudlöst smyger in i rummet och placerar sig runt det långa bordet. 20 barn och det är nästan knäpptyst. Volontären Thomas tar till orda och berättar vad programmering är för någonting och visar blockprogrammeringsverktyget Scratch som barnen ska jobba med i kodstugan. Idag står spel på agendan och man kan riktigt se hur ivriga de är att få komma igång.
Efter upprop och en kort presentation är det så dags att börja. Jag iakttar volontärerna och märker hur de så enkelt anammar uppgiften att guida barnen i sitt skapande, som om de aldrig hade gjort någonting annat.
- Hallå! Jag är klar, hojtar en pojke bakom sin skärm.
Jag går fram och frågar om han vill visa mig vad han har lyckats skapa för spel. Han visar ivrigt hur han styr sin fladdermus som ska ta sig runt en krokig bana. ”Game over” säger den när den nuddar den röda bakgrunden. Eh jag kan det här försäkrar han mig och visar en gång till att han kan klara av banan.
- Snyggt! Säger jag. Tror du att du skulle kunna utveckla ditt spel ännu mer?
Han funderar lite och tittar på mig med stora ögon som säger, jag förstår inte vad du menar.
- Om du gör en mållinje exempelvis, vad skulle kunna hända i spelet när fladdermusen kommer i mål?
- Jo, jag vet, jag vet! Han kan säga ”jag är bäst” och så kan hela bakgrundsbilden bytas ut till en stor pokal som det står nummer 1 på! Utbrister han glatt och fortsätter direkt att koda.
Det är just det här som jag imponeras mest över att arbeta med barn och se dem utvecklas när det skapar med kod. Kreativiteten och den totala självsäkerheten att inte följa instruktioner. Oftast kastar sig barnen bara in i det där okända utan att rädas över att det kan bli fel, för de, tillskillnad från många av oss vuxna som följer instruktioner till punkt och pricka.
Jag går ifrån kodstugan med ett leende på läpparna, det känns som att vi bidrar till någonting väldigt fint tillsammans. Ännu varmare om hjärtat blev jag några dagar senare när mottog detta från en förälder:
”Min son var lyrisk när han kom hem förra veckan och nu programmeras det för fullt hemma. Ni gör en kanoninsats för dessa barn och skapar ett intresse hos dem som är ovärderligt inför framtiden. Det var jättebra anordnat och vi är mer än nöjda!”
Under hösten har vi startat tre helt nya kodstugor på tre orter med stöd från Postkodsstiftelsen, i Örebro i samarbete med Cab Group, Karlstad i samarbete med kommunen och på Chalmers i Göteborg. Det innebär att vi engagerar ungefär 20 helt nya volontärer och får möjlighet att introducera 60 barn till programmering och digitalt skapande. Med vetskapen om hur lyckat det var i Örebro känns det så tryggt att lämna kodstugorna i händerna på våra volontärer.
#postkodeffekten